Här finns en väldigt bra text om vad Steve Jobs och iPod samt iPad har betytt för många autistiska barn och vuxna. Jag snodde länken av Abbes pappa som skriver bloggen Heja Abbe. Tack!
Den texten ledde i vilket fall till att jag började googla efter autist-appar på min mans iPad (som han använder i jobbet). Hittade 400, varav typ 385 på engelska. Men hittade också några användbara, som Toca Store (leka affär), Speciella Ord och Telling Time. Här finns pengar att tjäna! Ni programmerare och app-människor! Ta rygg på valfritt autistpäron, vi kan förklara vad som behövs.
Sedan fastnade jag i Angry Birds, som G också gillar. Men hon tycker det är roligast att sikta helt fel, för då blir jag argare än Angry Birds. Bäst effekt!
Sedan kände jag att barnen i särskole-autistklassarna borde ha iphones, eller deras lärare borde ha det. För att kunna fota och messa direkt och lägga upp på en speciell sluten facebooksida som bara gäller barnet, osv. Det här kontaktboksjuxet, där det skrivs tre meningar per dag, och där personalen först ska ladda upp bild i datorn från kameran, för att sedan skriva ut, för att sedan klistra in i kontaktboken är ju medeltid. Det tar för lång tid för dem, så klart.
Tänk nu på att våra barn åker taxi, att vi sällan har direktkontakt med personalen, att våra barn inte kan prata, att G inte kan berätta vad som har hänt under dagen. Men med bildstöd får vi ett underlag som vi kan trackla oss igenom...
Försök nu att visualisera hur jag ska begära iphones av en rektor/skola som slår bakut när jag pratar om extramellis till mitt hungriga barn.
Well.
Kanske lättare att fixa spons.
Inlägg
2 kommentarer:
Jag har gått i samma tankar - att iphone troligen skulle vara ett bra hjälpmedel till min 11-åriga dotter med autism. Hjälpmedel..just det! Jag ska vända mig till habiliteringen för att se om Hannah kan få en iphone utskriven som hjälpmedel. Hon har redan en "microrolltalk", som behöver uppdateras hela tiden. Det skulle vara mycket lättare med en iphone.
Ha de bra!
/Mary
Apropå dina tankar om serien bron och att det hade varit bra med fler aspekter kring att huvudpersonen har ett funktionshinder. Jag håller med dig främst för att just neuropsykiatriska funktionshinder så sällan blir belysta annat än på väldigt stereotypt vis. Samtidigt skulle det vara så skönt om "avvikande" personer fick vara med i sådana här sammanhang utan att alltid bara vara där i egenskap av sin diagnos. Kan faktiskt bara komma på ett enda exempel då detta skett, i ett annars helt urlöjligt barnprogram, Clifford, den stora röda hunden, finns en flicka med som sitter i rullstol utan att det refereras till det i ett enda avsnitt, hon får alltså lov att vara där enbart i egenskap av barn och människa. Svårare att komma runt när det gäller personer med autism och aspbergers syndrom och liknande, eftersom kunskapen hos allmänheten är så begränsad. Så jag håller med dig, all uppmärksamhet på personer med dessa diagnoser är framsteg! Ps, vilka superfina bilder på din dotter! Hon är påfallande snygg!
Skicka en kommentar