onsdag 20 maj 2009

språket språket

Den här bloggen kommer att handla mycket om språket, känns det som. Avsaknaden av ett språk. G pratar, men inte som du och jag, brukar jag säga när fok som inte har träffat henne frågar om "nivån av autism". Jag vet att det är en dröm för föräldrar som har autistiska barn som inte pratar alls. För mig är det en dröm att ha ett barn med asperger som pratar och som "bara" har övriga autistiska drag att kämpa med, som sociala tillkortakommanden etc. Aspergerföräldrarna i sin tur kanske längtar efter barn som "bara har adhd", eller nåt. Jag tycker att vårt eget helvete faktiskt är i en annan division, en ganska ensam sådan, en entresol mellan aspergerna och barnen som inte säger nåt alls. Det är sällan jag träffar på föräldrarna som har barn på den här mellannivån, även om experterna säger att de är många. Att inte kunna ha en fungerande dialog med barnet är en avgrund, ett tomrum som bara ekar. Just nu vill hon prata och det kommer mängder av ljud och ord utan betydelse, ordlekar med förvrängda vokaler osv. Väldigt enerverande. Hon säger en hel del adekvata meningar, men de handlar om de primära behoven, titta på filmer, äta, kissa osv. Hon är sju. Min treårige son lekar rollekar med allt som kommer i hans väg, brödsmulor, plastgubbar, stenar. Hjärnan bara sprakar, inlärningen går som tåget hos honom. Han funderar i termer av söt och inte söt, stark, tjejer, killar, vad som är coolt osv. Det är otroligt spännande och kul, det ge orken att fixa med blöjbyten,matprotesterna, plocket, vardagsskiten.
Ett autistiskt barn ger annat. Och ibland är det svårt att se det där andra, bredvid hans utvecklingsfyrverkeri.