fredag 5 mars 2010

Vaccin-dags

Idag var det dags för andra sprutan svinis-vaccin. G gillar att gå till doktorn, hon har snappat att det finns akvarier i väntrummen, och hon gillar att titta på fiskar. Alla andra "djur i bur" skiter hon förresten i. Zoo-besök är helt meningslösa. Nåväl vi tog oss till en vårdcentral, på Gullmarsplan hade de den goda smaken att ha Drop-in något så när efter arbetstid, eller i alla fall under sen arbetstid, 15-16.30. Där var det en del folk, men inte många som skulle vaccineras. Hanteringen var superseg. G speedade runt, först blev det bråk om att hon skulle ta av strumpor och skor. Många autister älskar att gå barfota, så även hon. Det finns t o m en bok som hänvisar till det i titeln:
"Children can learn without socks on", heter den.
Först försökte jag att förbjuda detta med barfota-på-vårdcentralen p g a sörjan på golvet, men sedan insåg jag att kön var för lång. Hon skulle lätt skrika i en halvtimme om barfota-grejen, så jag tog henne runt ett hörn och sa "HÄR får man ta av sig strumpor och skor", för att upprätthålla nån form av låtsas-konsekvens. Hon blev överlycklig och började springa mellan akvariet och den långa korridoren, med små tjut. Det ser inte så helt normalt ut, när man är 130 cm lång och åtta år. Jag hade inte bett om förtur i receptionen heller, jag hade visserligen skrivit AUTISM på vacc-blanketten, men det var väl ingen som läste där. Jag har dessutom blivit helt avtrubbat när det gäller att väcka uppmärksamhet in public. Let the people stare. Om jag är ärlig, så har jag alltid varit lite avtrubbat när det gäller just det, redan innan G. Min första pojkväns mamma var helt förfärad när han avslöjade att han dejtade just mig.
"Hon som pratar så högt i spårvagnen!" sa hon. Nu, 30 år senare, är det jag som åkertunnelbana med min lilla flicka som kan hota med att sätta sig i knäet på gamla tanter och som ideligen hojtar: "MEN! Jag VILL sitta här." Då känner jag mig utvald. För jag vet att just det där fixar jag utan problem.