torsdag 13 maj 2010

Jag ska bara leva lite först

Arbetsterapeuten var här. En redig kvinna som hux flux skrev ut:
- Nytt staket så att G inte sticker till grannar eller än längre bort
- Tungt sovtäcke (med kedjor i) för att höja oxytoxinvärden (genom tyngden)så att insomningen går bättre
- boardmaker, ett datorprogram med bilder
- och så kom hon med en sk sigvardtavla, en whiteboard med ljusdioder i som visar om det är dag/natt, vilken tid det är och som man kan skriva olika hållpunkter på.

Toppen. Där rök väl sisådär 30 000 för skattebetalarna. Det tog ju några år att få hit en sådan effektiv människa men nu sa det bara pang. Prylar regnar över oss. Dessutom ska jag ta tag i det här med sociala berättelser ( skrev om det i ett tidigare inlägg). Fantastiskt. Ett helt batteri med nya hjälpmedel. Det är bara en liten grej. Någon ska administrera allt det där. Lära sig programmet, jobba in tavlan med G, hämta täcket, jobba in täcket, föra nattdagbok innan och efter, för att se om täcket funkar (ja, fyra veckor ska dokumenteras, annars drar de in täcket igen). Skriva de där j...la sociala berättelserna. Boka in avlösare för sommaren, kolla kortistider, fixa fram fritidsveckor, så att det finns rätt personal på plats. Inget sådant händer av sig självt. Jag HINNER inte. Jag orkar inte. Jag blir som ett barn och sparkar bakut och säger: Nej, jag ska leva lite vanligt liv. Jag ska gå till jobbet till exempel. Slöa omkring i datorn. Dra upp en och annan maskros i trädgården. Kan hela det där autisteriet ta en liten paus? Jag behöver det. Men autisteriet tar aldrig paus. Det vill ha hela människan. Hela mamman. Slukar henne. Göra mig till ett redskap. Ett handikapphjälpmedel.

Bloggtips

Här har det varit lite dåligt med bloggande ett tag. För mycket på jobbet, för mycket i livet. Skriver mest i huvudet just nu. Idag endast ett tips om en fantastisk verksamhet, ett koncept jag verkligen tror på och en intressant blogg. Det är två eldsjälar som jobbar med en speciell lekmetod med autistiska barn. Läs mer på

www.speciella.com

Och här har Maggie bloggat lite om filmen Hästpojken

Autism – en resa i livet

Jag har inte hunnit se den än, men jag misstänker att jag kommer att tycka likadant. Jag har svårt att tro att en hästrygg trollar bort autism...men så ogillar jag ju hästar också. ;-)