söndag 4 april 2010

The Matrix




Du är ju så uppstressad, kunde min mamma säga till mig i början av autism-livet, sådär för fyra år sedan. No shit, hade man lust att säga då. Den som tränar ett autistiskt barn som har en massa hangups, ett extremt kontrollbehov och tendens till timslånga vredesutbrott om något går snett, ja den vet exakt varför man kan bli lite nipprig, lite on the edge, ja, rakt av en aningen stressad. Därför att TIMING är allt i vårt liv. G levde som fyraåring efter ett helt extremt eget rutsystem, som handlade om att ha exakt samma kläder på sig, äta bara viss mat som låg på en viss plats på en viss tallrik, äta med en viss sked, gå på exakt samma stenar på väg till dagis, runda samma pelare vid samma hörn varje morgon osv. Gjorde man avsteg från den där matrisen fick man det hett om öronen. Väldigt väldigt hett. Det där tvånget handlade för henne om att göra livet begripligt och kontrollbart. För oss var det helvetet. Vår vardag var en labyrinth med mängder av galna hinder som många gånger handlade om att inte kunna gå till höger eller vänster utanför porten, därför att vårt barn skrek som om jorden höll på att gå under när vi gjorde det. I och med att vi bodde i innerstan och hade bilen stående på gatan var det tex varje gång vi nu skulle åka nånstans, ett enormt åtagande att ta sig till bilen med båda barnen. G fick tokutbrott för att bilen inte alltid stod på samma ställe. Sedan fick hon tokutbrott för att vi backade, när vi förra gången hade kört framåt. Eller för att vi åkte åt fel håll. Osv. Jag kände mig fångad inne i det där rutsystem som blev allt trängre.  Vi var regisserade i en sträng koreografi som handlade om att räcka fram mössan med rätt hand, att undvika att säga varsågod och att gå på rätt sida av gatan. Vi fick så småningom lära oss att bryta de här "beteendeproblemen" och att jobba bort dem med hjälp av beteendeanalys. Det var ett enormt jobb som handlade om mycket strategi och just timing, där tex belöningar för uteblivna skrik/rätt beteende osv skulle fram i exakt rätt sekund. Allt detta har blivit tusenfalt bättre, hennes matris är idag mycket mera töjbar. Hon är fortfarande en sucker för rutiner, och extremt snabbt när det gäller att trampa upp en liten stig som hon vill hålla sig på. Men vi kan ändra färdriktning och vi kan gå vart vi vill. Halleluja.