tisdag 31 mars 2009

Orden kommer

Vi som har ett funktionshindrat barn har ofta också ett syskon till detta barn, ett "friskt" sådant. Jag vet att jag någon gång läst i en av alla dessa självbiografier och mamma-böcker, att en autistmamma medgav, lite skamset, hur hon "njuter av det friska barnet".

Det är precis det vi gör. När det "friska" barnet börjar leka till exempel, på ett helt självklart vis, rollekar. Det som G inte klarar av ens med åratal av träning, att låtsas-leka, gör M i förbigående. Orättvisan över hur en frisk hjärna fungerar, och hur svårt samma saker är för en hjärna som är skadad, gör att den där njutningen ofta lämnar en bitter eftersmak. Den är svår att hantera, den där gallsmaken. Men så ibland kommer också glädjen, den smolkfria, över orden. Orden som bara kommer och väller fram hos den "normalstörde".
Och de briljanta felsägningar. Som när treårige M inte klarar av att säga "gevär", och döper tingesten till ett "tyvärr". Gubben pangar med ett tyvärr.
Så sant som det är sagt.