... på alla er som tittar in här, det verkar vara en trogen skara, trots mina väldigt sällsynta uppdateringar. Ni med autism-anknytning vet ju hur mycket det är runt de här speciella barnen. Tiden räcker inte till. Jag ska försöka uppdatera lite mer regelbundet under nästa år, jag tror så mycket på nyttan med erfarenhetsutbyte på nätet.
G har det bra på sitt nya korttids, hon är där sex dygn i månaden, och vi som blev av med den sortens avlastning under nästan ett halvår p g a bytet, är otroligt lättade att vi är igång igen.
God Jul och Gott Nytt År!
onsdag 28 december 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Hej, tack för en mycket läsvärd blogg!
Jag upptäckte dig här när jag sökte på syskon till funktionshindrade och hör nu av mig till dig för att jag skulle gärna vilja komma i kontakt med dig. Jag har en önskan om att göra något mer för syskon till funktionshindrade och när jag såg att du också finns i Stockholm så tänkte jag att jag hör av mig till dig.
Om det känns intressant så skriv gärna en kommentar här så skickar jag mina kontaktuppgifter.
Mvh Karolina
Hej Karolina, du kan maila mig på imke@telia.com.
Vilken härlig sommarbild!
God fortsättning på dig med.
Jag är inte kvar på FB (det var allt eller inget för mig) men hoppas att vi kan följa varann på bloggarna och så.
Kram!
Sanna
Ja verkligen!
Tack för intressant läsning och ett otroligt engagemang! Denna blogg kommer att bli för mig ett bra verktyg. Tacksam! Jag Arbetar som tim.vikarie på en gymnasiesärskola med autistiska elever. Jag är inte undersköterska men är väldigt intresserad å brinner verkligen för dessa elever. All kärlek och lyckan att kommunicera. Jag söker själv information och vill lära mig mera om autism. Tack! /Sanna :sanb3ck@hotmail.com
Nu har jag sträckläst din blogg och gråtit en hel ocean. Ett par av inläggen under kategorin "i början" skulle kunna vara hämtade ur mitt liv. Misstanken om diagnos som kom som en fet käftsmäll mitt i vår allra lyckligaste tid som nyblivna småbarnsföräldrar. Det perfekta livet som gick i hundratusen bitar och som aldrig går att laga hur mycket jag än vill och försöker.
För oss är det fortfarande alldeles nytt allt det här och vår treåring har (ännu) inte fått någon diagnos. Ett PEP-test har gjorts med mindre bra resultat och vi har remisser på väg till höger och vänster.
Vill tacka för din blogg informationen du sprider! Är så fruktansvärt vilsen och det känns oerhört värdefullt att få insyn i autismvärlden ur ett föräldraperspektiv.
Varma hälsningar, E.
Hej Emmie, din kommentar berörde mig väldigt mycket. Jag minns hur det var i början, och jag kan försäkra dig att det blir bättre när ni kommit ur det första kaoset. Se till att sätta press på läkarna så att ni tar er igenom remisskarusellen så fort ni och barnet orkar. Även om du just nu antagligen fruktar en diagnos blir livet lättare när du väl ha pappret i handen, för att då kan du söka hjälp på ett annat sätt. (Om det nu är så att ditt barn har något NPF). Jag kan rekommendera Petra Holst bok "Jag brukade drömma om dig" som skildrar tiden innan och strax efter diagnosen väldigt bra. Början är tung, men man finner sig så småningom tillrätta i den här nya världen.
Vi lever idag ett bra liv med våra barn, och jag skulle inte byta med någon!
Hälsning, Imke
Hej Sanna, jag tycker att det är fantastiskt när personal tar sig tid att läsa på. Alla ni som jobbar med våra specialbarn är så otroligt viktiga för att det ska bli utveckling och framåtrörelse!
Hälsning, Imke
Skicka en kommentar