Syskontankar

Sonen M är fyra år. Får besök av en kompis. Det är en ny grej, vi måste öva oss på det. G fick ju inte direkt besök av egna kompisar i den åldern. Och inte nu heller. Men M får, det är roligt. Han tycker det är stort. Öppnar dörren och hälsar med pompös gest välkommen.
"Kom in, kom in, här är mitt hus. Du är välkommen Thomas! Här är min storasyster G! Ja, det är lite...man vet inte så noga med henne.Jag vet inte så noga." Han smilar upp sig och lägger huvud på sned. Sen svischar de upp för trappan, Thomas och M.
Puhpuh. Han är smart. Han har säkert tänkt ut det här i förväg. Hur ska man förklara den där knasiga syrran. Vi pratar om det några gånger i veckan, "G är autistisk, hon tänker på ett annat sätt". "Hon vet inte vad man ska prata om, därför låter hon konstig". Osv. Då frågar M varför. Och då säger jag att det bara är så. Dubbelhelix, trasiga gener och eventuell miljöpåverkan får vi ta en annan gång.