Epilepsi-jubileum

Idag fyller Gs epilepsianfall ( Status Epilepticus) ett år. Det var nog den värsta dagen i mitt liv. Hon har klarat sig från fler anfall. Vi medicinerar henne. Man vågar ju knappt skriva det: Det går ganska bra för henne just nu. Hon har det bra i skolan som tränar TBA med henne. Hon mår bra av det, hon gör framsteg. Vi har lämnat över ansvaret för detta helt o hållet på skolan vilket är OTROLIGT skönt. Vi sätter henne i en taxi på morgonen och plockar ut henne på eftermiddagen. Hela lämnings-skiten: Not our problem. Hurra. Kontakten med skolan sköts via en bok. Det är inte jättebra, men funkar hyfsat. Man borde hämta en dag i veckan för bättre uppföljning, men vi fixar inte detta. Det låter ju oerhört slappt, men så är det. Vi hinner inte, vi orkar inte. Vi springer som skållade råttor redan som det är.