Att vara smart och att inte vara det

Det är ju så oerhört viktigt att vara smart, intelligent, skärpt och snabb. Det är det som premieras högst. "Han är ju så oerhört skärpt". Många gånger har folk sagt så om G.
Men hon är inte dum!
Hon är smart, det ser man på ögonen!
Hon fattar nog mer än man tror...
Och så vidare. Människan står inte ut med att någon är dum. Dum, vad är det? frågade M häromdagen. Jag fick bita mig i tungan. Kommer inte ihåg vad jag svarade.
Faktum är att G har en lindrig utvecklingsstörning.
(Jaa, jag hör er redan. MEN DE DÄR testerna visar ju inget...osv)
G är särskolebarn. Det tar låång tid för henne att lära sig att räkna. Vi tror att hon kommer att knäcka läskoden. Men kommer hon fattar vad hon läser? Det är oklart.
Hela min tillvaro, min jobbtillvaro, bygger på att vara smart, att uttrycka sig smart, att vara snabb i huvudet osv.
Nuförrtiden är det minerad mark för mig, det där med att någon är dum och att någon är smart. Vad är människan när hon inte är smart?