Sockerskriket

För nåt år sedan hade de båda, G och M tillsammans, hittat ett strösockerpaket. Det var härligt tyst och jag skrev klart en grej på datorn på ovanvåningen. Nerifrån hördes skratt och lite väl pigga tjut. Och till slut insåg jag att det såklart var något fuffens på gång. Jag slet mig från texten och gick ner. Det var strösocker överallt. Varje steg jag tog knastrade. Jag började skrika på ett sätt som man inte ska skrika på. Sockerinfernot sträckte sig från köket till vardagsrummet och in till hallen. Barnen stod med ryggen tryckta mot ytterdörren, sockriga i hela ansiktet, på kläderna, rubbet. M hade min handväska i handen, även den helt fullt med strösocker. Nej, jag hanterade inte situationen på ett bra sätt. Jag fick ett bryt. Jag skrek så att jag fick ont i halsen.