en mindre bra sak

Har nu gallskrikit tre ggr till på G.

Gode gud
låt
denna dag
ta
slut
helt enkelt.

stäng dagis

Missförstå mig rätt: Jag älskar dagis. Men min son har väl gått sådär 15 procent av sina betalda heltidsdagar. Han har helt enkelt varit sjuk JÄMT sedan inskolningen för 18 månader sedan. Dagis är en chimär det första året. Barnen är ju inte där, de är ju hemma precis hela tiden. Det här klimatet och barnomsorg = funkar ej.

vabbelivabb vabb vabb

Ett barn har planeringsdag, det andra är lite lagom snorig och ljummen, så han kan ej gå på dagis. Perfekt timing tycker ni vanliga föräldrar. J..la h ..vete, tänker vi autistpäron, som inte riktigt klarar av båda barnen på en gång i egen regi hur länge som helst. Mannen har jobbmiddag. Så nu segar klockan framåt. En gigantisk godispåse har just utdelats. Nu väntar jag på ett viktigt jobbsamtal. Ring NUUU, snart är godisarna uppätna!
Hur resten av veckan ska klaras av vet jag icke. Någon måste vabba med M, det är helt klart. Och jag har tre lämningar av någorlunda stora projekt coming up. SUCK. Min mor som var inbokat för dessa har lunginflammation. Farmor är jätteförkyld. Barnvakten har precis haft kräksjuka och får inte komma in genom dörren.
HURHURHUR ska vi lösa detta?

Nallen i elfte timmen

G har börjat knyta an till ett gosedjur. Det är i elfte timmen, hon är ju sex år. Tidigare har det varit totalt ointresse, på autistiskt vis, för gosedjur, och nästan för alla dockor också. Hårt för mig, som var en fanatisk dockmamma när jag var liten. Nu helt plötsligt är det en nalle som ska med till skolan och som får vara med i sängen!Och som ska sitta i knäet när hon lägger sina 100bitarspussel... Vi är glada förstås, för oss är det stort. Större än för henne antagligen.

Ridå

Vissa dagar i livet bjuder på en "ridå". När man får ett sjukdomsbesked, när någon gör slut, när man får sparken. Man överträder en gräns, det finns ingen återvändo. Telefonen ringer, och sedan har tillvaron vänts upp och ner. En läkare ringer och säger att ditt barn har epileptisk aktivitet i hjärnan. Det var det som hände idag. Sedan pep det på hans sökare och han var tvungen att slänga på luren. Ridå. Återstår att googla på ordet epilepsi. Återstår att bita ihop. Att samla ihop sig, att tycka synd om sig själv och den lilla flickan, och hennes lilla trasiga hjärna. Återstår att älta, undra varför, inse att det inte finns en anledning. Att det bara bidde så här. Ditt liv. Och hennes.