Tack!

Tack för alla kommentarer och tummar upp på bl a fejan som vi har fått för den lilla tv-filmen med Greta. Den ligger kvar på SVT Play i några veckor. Jag blev mest rörd över att så många som vi känner bänkade sig för att kolla, och att så många syskon till autistiska barn tittade och kände igen saker. Inte att förglömma de autistiska barnen som också kollade. Det är så roligt att ha fått ett så stort nätverk, vi känner numera folk  i en massa olika städer i Sverige som är i samma sits som vi, och det är väldigt kul och givande.

Har fått en del frågor på det här med falukorven, från såväl barn som vuxna.
Alltså Greta äter inte bara falukorv, hon äter även en del annat. Till exempel ägg, äggvita, närmare bestämt, tre hårdkokta på morgonen som ska vara rykande varma. Och lite knäckebröd och gurka och tomat. Men till middag blir det mest falukorv och sås.

Dags för G på tv!

I morgon sänds programmet om Greta på barnkanalen klockan 18.30.  Det är bara 15 min lång, jag ser helt fruktansvärt slut ut och gör konstiga miner, men det är i  alla fall en gullig film. Enligt lillebror Max "Universums bästa film som förklarar hur vi gör med det artistiska i vår familj. Vi är bra på att förklara i filmen, annars är vi ibland inte så bra på det."


http://www.svt.se/barnkanalen/barn-pa-sjukhus/

Misstänker att den ligger kvar på SVT Play någon månad också.

Dagens outfit

Övergång från sommar- till vintergarderob. Asjobbigt. Efter  sex vintrar med enkom basker som enda fungerande huvudbonad – snyggt men kallt när det kryper ner mot minus tio grader – tågade vi idag till Stadium för att kolla in kläder till lillebror men också, kors i taket, för att köpa en ny vintermössa till Greta. Nejnejnejnejnej, vill inte ha den mössan, varenda mössa som viftades med fick tummen ner. Men sedan såg hon väl alla plagg som lillebror fick tampas med.  Överbyxor och jackor och fleece. Hemska grejor. Helt plötsligt hade hon på sig en vit mössa med örönlappar och fuskpäls.

Vi slog till direkt. Den är ju alldeles för varm nu. Men man kan inte få allt. Sedan blev vi övermodiga och gick till skoaffären, där det var inferno med skrikande barn osv. Greta blev då så irriterad att hon ville lappa till skoförsäljaren. Han höll god min, som tur var.

Hollywood!

Tittade just på arbetskopian till barnprogrammet "Barn på sjukhus" om Greta. Det blev en jättefin liten film om autism. Hade jag varit Hollywoodfru hade jag dock nu stämt skiten ur SVT för ofördelaktig ljussättning av mammans rynkor... programmet kommer i november.

Bilden är från inspelningen. Greta fick sitta i kameramannens knä och kolla läget.

Den gröna stegen

Vi har byggt en liten koja i ett hundraårigt jätteäppelträd på landet. Alldeles för högt upp. Det gjorde vi i höstas när alla hängde i stegar och plockade äpplen och det kändes som att här är man hela dagen, det blir bra med en koja för barnen precis här. Det blev ju tokigt, så här på andra sidan våren, när vi kommer tillbaks till stugan och tjejen som aldrig glömmer något jagar iväg till kojan. Den kan bara nås via en läskig stege, var är den och någon borde hålla i , G är redan uppe i trädet, men hur egentligen, utan stege. Hon lägger sig i en knasig ställning däruppe i den vinterrangliga kojan, hon kan ramla ner. Två meter ner till marken. Ack. Ingen har tid att hänga nere vid trädet hela dagarna för att vakta.  Och G gastar att nån ska ta bort stegen. »Jag vill ha en annan stege. En liten, en grön«. Jag pustar. »Det är den här stora metallstegen som gäller, vi har aldrig haft en grön. Kan du komma ner nu?«
»Jo, jag vill ha den gröna. Kan du ta bort stegen?«
»Men då kan du inte komma ner.«
»Jag vill ha den gröööööna, ta bort den stoora, jag vill inte haaa den stora, jag vill ha den lilla...«
»Men det FINNS JU INGEN GRÖN och det finns ingen liten stege, kan du inte HAJA DET.« Och så vidare fem, sex gånger om.
Jag trampar runt trädet. För att slippa se henne, för att bli av med irritationen. Trampa runt i en hög med gamla kvistar som ligger på andra sidan trädet som har en sådan tjock stam att man behöver tre personer för att nå runt. Inser att det går visst att klättra upp i detta träd, nämligen härifrån. Här är den tjocka stammen full med vattenskott att hålla sig fast  i med händerna, här finns ett stort gammalt grenhål för det andra fotsteget. Det var här hon tog sig upp, innan vi nådde fram med vår stege från andra sidan. Där är den ju helt enkelt, den gröna stegen. Och idioten, det är jag, som inte HAJAR något.

TV kommer!

Ojoj. I morgon kommer SVT Malmö hem till oss och ska filma G för barnprogrammet "Barn på sjukhus". Det är ett program som handlar om barn med olika sjukdomar och funktionshinder. Just nu städar vi lite och undrar hur det ska gå. Kommer G var på glatt humör? Vara med på att prata lite framför kameran? Kommer hon att orka med extra ljus från starka lampor? Det får bli som det bli...