tag:blogger.com,1999:blog-4244282741318175108.post5172079761526369093..comments2016-12-31T11:14:42.691+01:00Comments on autistmammans blogg: Vem ska få veta?Imke Janoschekhttp://www.blogger.com/profile/12100609367067390110noreply@blogger.comBlogger5125tag:blogger.com,1999:blog-4244282741318175108.post-7273054167739519622010-04-16T13:03:45.067+02:002010-04-16T13:03:45.067+02:00Hej! Hittade dig på ett forum som jag också är med...Hej! Hittade dig på ett forum som jag också är med i så jag är bara inne här och säger hej! Läser mera vid annat tillfälle.<br />:-)<br />Hälsa gärna på i min blogg om du vill!Mibhttp://mibfilosoferar.blogg.senoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4244282741318175108.post-26695156412972574792010-04-09T22:52:16.548+02:002010-04-09T22:52:16.548+02:00Ice Age? Måste jag titta på Ice Age nu för att upp...Ice Age? Måste jag titta på Ice Age nu för att uppnå katharsis? För helvete Markus! Men du har ju rätt, även det till synes triviala kan ju tala väldigt högt, ibland chockerande högt till en, helt plötsligt, utan minsta förvarning.Imke Janoschekhttps://www.blogger.com/profile/12100609367067390110noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4244282741318175108.post-61804188233327923192010-04-09T21:56:31.292+02:002010-04-09T21:56:31.292+02:00Som du säger: Man ställer högre krav på problemati...Som du säger: Man ställer högre krav på problematiserande dramer, i alla former, ju mer ”erfarenhet” man har. Men exakt VAR man ska hitta det där som talar till en kan man aldrig veta (det finns till exempel en scen i ”Ice Age”-ettan som knäcker mig varenda gång jag ser den, haha.)<br /><br />Och det Bergman, Antonioni, och Shakespeare, till exempel - om vi snackar drama/film - skriver om blir plötslig mycket, mycket mer begripligt och mer KONKRET än vad det var när man var tjugofem. (Som jag skrev sist: man får försöka skrapa fram det där ”goda”, eller vad man ska kalla det, för att … palla, helt enkelt.)Markus Hhttps://www.blogger.com/profile/03343518230092674885noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4244282741318175108.post-16104731176673118472010-04-09T21:07:46.479+02:002010-04-09T21:07:46.479+02:00"Trivialiteterna skjuts i bakgrunden, de exis..."Trivialiteterna skjuts i bakgrunden, de existentiella frågeställningarna får en ny aktualitet". Precis så är det.Exakt. <br />Det tog några år för mig att kunna titta på problematiserande film igen efter diagnosen. Jag liksom tyckte vid varje halvdan plot, "Men kom igen, ni har ju inte ens nåt autistiskt barn, det där är väl inget att göra film om!" Sedan blir de normalitet, man växer in i rollen på nåt vis.<br />Det var en annan autistmamma som sa till mig i början: det tog två år att bli mamma, och det tar ytterligare två år att bli autistmamma.<br />Stigmat sitter i ens huvud ( men inte bara), så klart, och jag klandrar verkligen inte den där skackars människan som hamnade brevdvid mig på den där festen. Idag inser jag ju att jag hade sorg på nåt sätt, jag var inte redo att möta omvärlden. Men när man har ett barn med en sådan tung diagnos blir man del av en annan värld och sedan får man lov att få ihop det där med sitt gamla liv och sin gamla jag-uppfattning...Imke Janoschekhttps://www.blogger.com/profile/12100609367067390110noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4244282741318175108.post-57126345173776135612010-04-09T14:00:09.246+02:002010-04-09T14:00:09.246+02:00Jobbigt.
Allt sånt där som händer en – skilsmäss...Jobbigt. <br /><br />Allt sånt där som händer en – skilsmässor, folk som tar livet av sig, barn som får jobbiga diagnoser – gör en ju stigmatiserad på något sätt. Och det beror väl inte bara på omgivningens reaktioner, det sitter också i ens egen skalle. Hela problematiken blir så central i ens eget liv, trivialiteterna skjuts i bakgrunden, de existentiella frågeställningarna får en ny aktualitet – eftersom de helt enkelt inte längre går att bortse ifrån. <br /><br />Men jag tror också att personer i ens omgivning blir osäkra. Och vem kan egentligen klandra dem. (Om man ger dem en hjälp på traven så brukar det ju krypa fram att många av den har sina egna kors att bära, vilket i förlängningen kan leda till en djupare och intressantare diskurs, och kanske också djupare vänskap.)<br /><br />Man får ta och försöka skrapa fram de goda i allt det där skitjobbiga. Alltid hittar man något. Man slipper i alla fall ägna timmar åt att lyssna på när andra människor pratar om sina bekantas lägenhetsbudgivningar när man håller sig på sin kant, och sitter hemma med ångesten … ;-)Markus Hhttps://www.blogger.com/profile/03343518230092674885noreply@blogger.com